Show me something pretty.

Klockan är tre och jag ser månen utanför fönstret. Himlen är klarblå men det är ändå grått, trist och mörkt. Om inte vardagens bekymmer sänkte en så hade helt klart den här årstiden gjort det iallafall. Det kom hundra ton snö på tre dagar, sen försvann den lika snabbt. Snö gör ändå utomhuset lite ljusare, den är ju vit så det är väl inte så konstigt att den dämpar det grå. Nog för att jag var förbannad när den väl kom, men nu önskar jag faktiskt att lite av den legat kvar iaf. Man har ju ingen lust att känna att klockan är 22 när den egentligen är tre på dagen. Något jag helt klart vet är att det var längesen jag haft en sådan här pissigt jobbig period i mitt liv. Känns som att det inte är mycket som stämmer just nu, jag dansar i otakt och har dribblat bort mig själv rejält. Man kanske ska skriva ett brev till Henke L och be om lite skills så kan jag köra en rejäl jäkla överstegsfint följt av ett stört hårt skott i vänstra kryckan och sen börja om från startpostion på mittlinjen. För det här funkar inte. Jag behöver nya fotbollsskor...helt klart.

Just nu sitter jag, förutom att svära åt månen, och håller tummarna för Rara-Sara som just nu är på jobbintervju.. Hoppas hoppas hoppas!
Bjuder på en liten countryinspirerad sång idag.. Kör hårt Patan.



Something Pretty - Patrick Park

Here I am, where I've been
I've walked a hundred miles in tobacco skin,
And my clothes are worn & gritty.
And I know ugliness,
Now show me something pretty.
I was a dumb punk kid with nothing to lose
And too much weight for walking shoes.
I could have died from being boring.
As for loneliness,
She greets me every morning.

At the most I'm a glare,
I'm the hopeless son who's hardly there.
I'm the open sign that's always busted.
I'm the friend you need, but can't be trusted.

At the most I'm a glare,
I'm the hopeless son who's hardly there.
I'm the open sign that's always busted.
I'm the friend you need, but can't be trusted.

Here I am, where I've been
I've walked a hundred miles in tobacco skin,
And my clothes are worn & gritty.
And I know ugliness,
Now show me something pretty.

At the most I'm a glare,
I'm the hopeless son who's hardly there.
I'm the open sign that's always busted.
I'm the friend you need, but can't be trusted.

At the most I'm a glare,
I'm the hopeless son who's hardly there.
I'm the open sign that's always busted.
I'm the friend you need, but can't be trusted.


2008-12-03 @ 15:36:28 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()



Kommentarer

Postat av: Veron

Jag kommer hem snart, då ska vi se på månskenet tillsammans och ha allmänt kul. I think of you my dear friend. <3


2008-12-03 @ 16:37:27

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback